ÅRETS BIBLIOTEK 2010

MÅNADENS MEDARBETARE

AKTUELLA ARRANGEMANG

NYA ROMANER OKTOBER

Månadens kåseri: Kan man bada med sin läsplatta?

Läsupplevelser och kunskapstörst - ett drömscenario

Människan har alltid varit berättelse- och kunskapstörstande. Länge var det historieberättare som muntligt förde texter vidare men i och med boktryckarkonsten kunde vi börja spara och sprida våra texter mer effektivt. Våra berättelser och vår kunskap blev mer lättillgänglig, och det kom i sin tur att innebära att långt fler än tidigare kunde ta del av både kunskap och läsupplevelser.

När nu texter allt mer digitaliseras och vi har tagit ett första mycket stapplande steg från den traditionella pappersboken ser vi återigen tecken på att både vårt berättande, våra texter och vårt kunskapsinhämtande kommer att revolutioneras på ett sätt som vi idag bara kan spekulera kring. Det har redan blivit lättare (och det kommer att bli ännu lättare i framtiden) att ta del av texter, att sprida dem, att diskutera dem med andra och att tillföra berättelser och läsande andra dimensioner. När pappersboken blir e-bok kan förunderliga saker hända.

Tänk att gå omkring med världens alla intressanta texter i fickan. Att när som helst och var som helst komma åt allt det som lockar här och nu. Tänk om jag, var jag än befann mig, kunde få tag i den där boken alla pratar om eller den där dikten som just lästes upp på TV. Tänk att när helst det passar kunna ögna igenom några stycken ur faktaboken jag behöver inför en föreläsning, eller att nyfiket kasta mig över författare som jag ännu inte stiftat bekantskap med.

Tänk om jag dessutom väldigt enkelt kunde dela dessa texter med mina vänner, min familj och mina arbetskamrater. Om jag kunde skicka stycken ur en underbar roman till min bästa vän för att dela upplevelsen med henne. Om jag kunde göra anteckningar i faktatexten och skicka till min kollega inför morgonens möte. Om jag, med litteraturen som utgångspunkt, kunde knyta kontakter med människor världen över. Människor som läst samma text som jag, ivriga att föra diskussioner med mig.

Tänk om jag kunde koppla mitt Facebook- och Twitterkonto till en personlig profil där hela mitt digitala bibliotek fanns synligt för alla som ville se. I min digitala bokhylla kunde jag gruppera och ämnesindela böcker och skriva kommentarer och recensioner för att inspirera andra. De som ville kunde låna böcker av mig och jag kunde få tips av andra med liknande intressen. Tillsammans kunde vi föra diskussioner kring texter vi funnit spännande och på så sätt tillföra dem ett mervärde. I mitt digitala bibliotek skulle också länkar till intressanta webbplatser, blogginlägg, musik och filmklipp finnas som ett komplement till böckerna.

Tänk om jag med bara en fingertryckning kunde slå upp svåra ord och begrepp medan jag läste, få fram författarens biografi, se en videofilm med kompletterande material och höra ett soundtrack till boken medan jag läste innehållsförteckningen. Tänk om bilderna i boken var rörliga och i 3D och tänk om jag med ett klick kunde ta del av alla illustratörens övriga verk.

Tänk om...

En kalldusch

Det står rätt klart att mitt drömscenario ovan ligger relativt långt bort i framtiden. Åtminstone om vi ser på hur situationen ser ut i Sverige idag. Här befinner vi oss ännu långt ifrån ett riktigt genombrott när det gäller intresset för digitala böcker. Fortfarande vet de flesta inte vad en läsplatta eller en e-bok är, och än färre inser nyttan med dem. I USA (och till viss del i Europa och Asien) har marknaden för e-böcker däremot ökat lavinartat de senaste åren och allt fler inser fördelarna med dem. Nätbutiken Amazon säljer nästan dubbelt så många e-böcker som pappersböcker, stora bokhandelskedjor stänger fysiska butiker för att istället satsa på e-boksutgivningen, nya innovativa tjänster presenteras och läsplattan Kindle säljer som smör i solsken. I Sverige ser vi alltså ett helt annat scenario. Här diskuteras knappt e-böcker och eftersom det finns så få av dem är det endast en mycket liten grupp som hittat fram till dem.

Det är faktiskt intressant att vi i Sverige, som annars är väldigt teknikintresserade och innovativa, är så dåliga på att komma vidare i utveckligen vad gäller e-böcker och digital läsning. Vi står och stampar på i stort sett samma punkt som för 10 år sedan och inte ens de som borde vara intresserade - förlagen och författarna - gör något för att ändra på detta. Man kan undra varför...

Dyra och tråkiga läsplattor

Det pratas och skrivs väldigt mycket om läsplattor just nu. På bloggar, i nyheter, på Facebook och Twitter kan man läsa om den tekniska pryl som ska revolutionera vårt läsande och kanske till och med ersätta pappersboken. (Värt att poängtera här är att orden “läsplatta” och “surfplatta” ofta används synonymt men att det finns stora skillnader dem emellan.)

Men det är rätt snart gjort att konstatera att de renodlade läsplattor som finns på den svenska marknaden idag inte gör någon särskilt lycklig (i alla fall inte mig). De är ofta klumpiga, långsamma och onödigt krångliga, skärmarna är dåliga, e-bläcket inte läsvänligt och plattorna erbjuder inget annat än statisk läsning. Man har helt enkelt tagit ett redan fungerande koncept (pappersboken) och skapat en produkt som presenterar mer eller mindre exakt samma sak (fast lite krångligare). Det blir svårt att se några riktigt revolutionerande fördelar med detta. Visst är det positivt att man i läsplattan kan bära med sig tusentals böcker och att man kan sitta hemma och ladda ner dem, men är det bara det vi vinner blir det nog svårt att få de stora massorna att slänga upp sina plånböcker och betala 3000 kronor. Då måste det faktiskt till något mer.

Kanske kommer den nu ökande marknaden för surfplattor och smarta telefoner att öka intresset för e-boksläsning på ett sätt som läsplattan hittills inte kunnat göra. Till skillnad från de statiska läsplattorna ger de ju oss möjlighet att lägga åtminstone några fler dimensioner till vårt läsande och vi behöver inte införskaffa ytterligare en teknisk pryl för att ha bara till läsning.

Så många intressanta texter, så få e-böcker

Det är vidare förunderligt att det pratas så pass mycket om läsplattor och så lite om det innehåll som de ska fyllas med. De svenska förlagen, förmodligen både av rädsla och i brist på kunskap och erfarenhet, väljer att ge ut endast en mikroskopisk del av sin totala utgivning som e-böcker. De e-böcker som ges ut går att, rätt omständligt, låna från bibliotek och att köpa omotiverat dyrt från Internetbokhandlar. Det är nästan skrattretande att det idag endast finns strax under 3000 e-böcker på den svenska marknaden. Och ingenting talar, i nuläget, för någon revolutionerande förändring. Här ser vi alltså inga som helst prov på vare sig lättillgänglighet eller vilja att förändra och satsa stort som man valt att göra i USA.

Romantik och badkar

Förutom tråkiga läsplattor och otillgängliga e-böcker finns det (och här gör den riktigt stora boven i dramat entré) fortfarande en mycket stor skepsis och misstänksamhet då det gäller digitala böcker (i synnerhet digital skönlitteratur). Många har en enorm övertro på boken i den form vi känt den sedan Gutenberg och hans revolutionerande uppfinning. Så fort digitala texter diskuteras är det någon (läs: “i stort sett alla”) som hävdar att e-boken aldrig kommer att kunna ersätta pappersboken eftersom pappersböckerna känns och luktar så trevligt och att man kan ha dem med sig i badkaret. Där har inte en fullmatad läsplatta något att komma med. Nej... förmodligen inte... om det är så man ser på det. Men de argumenten håller liksom inte i längden. Men de finns där, och de bidrar i allra högsta grad till att den digitala bokutgivningen inte tagit bättre fart trots att e-böcker funnits så pass länge.

Men inte handlar väl böcker enbart om form och lukt? Det är väl inte papperet och de tryckta bokstäverna som får oss att må bra och känna oss uppfyllda när vi pratar om och läser böcker? Nej, det är naturligtvis det intellektuella innehållet och våra erfarenheter av tidigare positiva läsupplevelser som får oss att känna kärlek till böcker (och därmed också till hur de luktar och känns).

Det var för att vi på ett smidigt sätt skulle kunna ta del av berättelser och föra dem vidare som vi började använda papper istället för stentavlor och historieberättare (som ju inte är fullt lika lätta att ta med sig ner i badkaret). Och nu, i och med den digitala utgivningen, har vi bara funnit ett ännu bättre sätt att tillgängliggöra våra texter. En bok är inte ett objekt som ska hyllas för sin form, en bok är ett innehåll som (i bästa fall) skapar oförglömliga upplevelser och ger oss kunskap.

Visst har pappersboken vissa fördelar framför den digitala boken (det är ju inte lika enkelt att ta med sig läsplattan ner i badkaret) men frågan är om de fördelarna kommer att kunna stå sig när vinsterna med de digitala texterna i framtiden kommer att bli så många fler.

Framtiden är snart här!

Ingen tror att pappersboken kommer att försvinna över en natt (den kommer kanske rentav aldrig att göra det), men det är orealistiskt att tro att den för alltid kommer att ha samma betydelse som den har idag. Till och med de som inte kan tänka sig att bada utan en bok borde kunna enas om det faktum att de digitala texterna kommer att fortsätta öka i antal, och att vi befinner oss mitt i något oerhört spännande, som kommer att medföra förändringar i hur och vad vi läser.

Idag ser vi knappt toppen av de digitala möjligheternas isberg och det är därför svårt att riktigt sätta sig in i vad framtiden kommer att föra med sig. Dagens böcker är skapade för att tryckas på papper. Först när vi har anpassat texterna till det nya digitala formatet kommer vi att kunna se de verkliga fördelarna med digital text framför tryckt. Den digitala texten kommer att tillföra dimensioner som tar oss vidare, som kanske ger oss ännu fler och bättre upplevelser än doften från en nyinköpt pappersbok. (Och har vi tur kanske framtidens surf- och läsplattor dessutom görs vattentäta...)

Det är helt klart inte dagens renodlade läsplattor, och förmodligen inte heller surfplattorna eller de smarta telefonerna som de ser ut idag, som kommer att revolutionera vårt läsande. Det blir andra, mer innovativa, typer av tekniska lösningar som kommer att få oss att lämna de analoga texterna.

Det är enormt spännande och inspirerande att befinna sig mitt i det eposkifte som med all sannolikhet kommer att leda till en total förändring av texter och läsning så som vi känner det idag. Och med en mindre romantisk syn på pappersböcker än gemene man kan jag utan vidare välkomna alla de möjligheter som de digitala texterna kommer att ge mig i framtiden.


/Ann-Sofie

Avtryck - boksläpparfest!


Nu är det dags att fira novellsamlingen Avtrycks release!

Vi firar med mat, mingel, öppen mic och musik. Kanske får vi höra några utdrag från novellerna eller något annat alster. Naturligtvis kommer boken att finnas till försäljning.

Gävlebandet Anna Frank uppträder!
Lyssna på Anna Frank via MySpace

Allt detta händer:
Onsdag 10 november, klockan 18.00
Sandvikens folkbibliotek, Ljushallen

/Niclas

Läsplatta... ehhh... surfplatta...?


Ofta blandas begreppen läsplatta och surfplatta ihop och det kan vara svårt att veta vad som egentligen menas.

En läsplatta har en (oftast svartvit) e-bläckskärm där man försöker efterlikna läsning av tryckt text på papper. Läsplattan används i princip inte till något annat än läsning av e-böcker och eftersom skärmen inte är belyst kan man inte läsa i mörker. Exempel på läsplattor är iRiver och Cybook Opus.

En surfplatta är en dator med tryckkänslig färgskärm som kan användas exempelvis till att surfa, titta på bilder och film, läsa e-post, uppdatera Facebook och att läsa tidningar och e-böcker. Surfplattan kan användas i mörker eftersom den har en belyst skärm. Exempel på surfplattor är Apples iPad och Samsungs Galaxy Tab.

/Ann-Sofie

Omskakande, vedervärdigt och fruktansvärt bra

Inom en snar framtid och på ett bibliotek nära dig (så länge du bor nära ett sådant) kommer en fantastisk, makalös och oerhört märklig bok att uppenbara sig, som ur tomma intet (fast egentligen inte även om det kommer att upplevas så.Allting kommer någonstans ifrån, så även bibliotekets böcker – oftast BTJ, ibland en nätbokhandel). Den kommer att stå där på nyhetshyllan, omgärdad av ett mystikens töcken (men med ett illa valt omslag för den svenska utgåvan), som dock bara några få kommer att uppmärksamma. Hett efterlängtad av en mindre skara utvalda, som dock något utökats sedan det i nobelsammanhang plötsligt spekulerades kring dess författare som efter en remarkabel klättring på listan hamnade bland de favorittippade till priset (det där var ju, ser jag nu en närmast obegriplig mening).

Romanen i fråga, ty det är en sådan - ja, vad f-n skulle det annars vara frågar sig vän av ordning, är inte någon ny roman. Den är skriven 1985, eller åtminstone utgiven i USA det året, och har av en kuriös och okänd anledning inte översatts till svenska förrän nu, för att lagom släppas just till tillkännagivandet av ovan nämnda pris. Besynnerligt, och naturligtvis en händelse som såg ut som en tanke. Och det kanske det också var, men stannade därvid – Cormac McCarthy vann ju som bekant inte Nobelpriset, det gjorde en annan farbror.

Skitsamma, McCarthys Blodets meridian är ju lika lysande för det. En alldeles ohyggligt förnämlig roman är det, precis som hans Vägen, Gränstrilogin och No country for old men (oh, en så bra film det blev av den. Se den genast om du inte gjort det. Låna den på bibblan). Jag begriper i ärlighetens namn inte allt i Blodets meridian, men likt… vilket djur det nu är som betraktar vad det nu är och blir paralyserad, som det heter i talesättet, förtrollas jag av språket (förvisso sådär översatt, läs den egentligen hellre i originalspråk, men då med risk för att fatta ännu mindre), tonen, skönheten, poesin och den monumentala känslan av bottenlös skräck, avgrundsdjup cynism och absolut meningslöshet som McCarthy förmedlar. Det är en hemsk skröna, en ond saga, en rövarhistoria vilande på en bädd av torkat blod och kroppsdelar - dock baserad på verkliga händelser.

Vid 1800-talets mitt plågas gränstrakterna kring Amerika och Mexico av (en massa saker men också) indianer som härjar, plundrar, mördar och våldtar. Åtminstone heter det så från myndigheternas sida, och ett sådant beteende måste ju stävjas om nu ett land (ja, två då) skall inlemmas i de civiliserades skara. Sagt och gjort, ett sällskap bestående av före detta soldater (i själva verket råskinn, mördare, sadister, psykopater) samlas ihop för att rida in i Mexico och helt enkelt ta dessa otäcka rödskinn av daga. För att bevisa att så verkligen sker skall vederbörandes skalper medtagas tillbaka såsom bevis för avdagatagningen. Ynglingen, som han kallas och om vilken romanen handlar, sitter i fängelse, men benådas om han slår följe med rövarbandet, för ett sådant är det ju. I spetsen rider Glanton, en före detta kapten och som sin högra hand har han den enorme Domaren, en 150 kilos bjässe, alldeles albinovit och helt hårlös. Ett berg av kunskap, ett allvetande geni i Da Vincis anda. Dessvärre också ett odjur som får Hannibal Lecter att framstå som … en manlig bibliotekarie (eller nåt annat ofarligt och inte alltför skrämmande, ett harmlöst marsvin, en storögd sälunge).

Det blir en fullständigt grotesk expedition rätt ner i och genom helvetets alla skikt, i synnerhet de nedersta i vilka man behagar att uppehålla sig särskilt länge. En barbarisk färd, sju resor värre än den till Mörkrets hjärta, som Marlow företog sig i Conrads roman, och bra mycket meningslösare. Gängets medlemmar drivs inte av något, inte girighet, inte makt, ingenting, inte ens grymhet och blodtörst. Möjligtvis av nihilismens innersta princip. Helt utan moral, samvete, medkänsla, förståelse, humanitet, utan en enda mänsklig egenskap är de olika individerna i detta sällskap beskaffade, och värst utav dem alla är Domaren. Ingen egentlig intrig leder oss genom detta mardrömsinferno i litterär form, bara händelser (massakrer) som följer på händelser (blodbad), som så småningom slutar i närmast antiklimaktisk frustration. Vad hände egentligen? Med Ynglingen, med Domaren? Ja, säg det. Läs och begrunda.

Allt beledsagas av filosofiska betraktelser, oftast förmedlade av Domaren vars intelligens, kunskaper, begåvningar och talanger endast överträffas av hans exempellösa ondska och grymhet. Dessa egenskaper skildras inte av McCarthy som deckar- och thrillerförfattare oftast beskriver ondska och grymhet, vällustigt, utstuderat och frossande, utan som något som bara är – de är lika självklara som naturens kretslopp. Samtidigt är Domaren en mytisk varelse, en profetisk, högre makt, en ställföreträdande gud (i Guds frånvaro, för under dessa dryga 400 sidor lyser Gud med den å det grövsta).

”Men varför i all sin dar skall jag läsa detta vedervärdiga, äckliga dravel?” (vän av ordning igen). Ja, det kan man fråga sig. En omskakande, tung, obegriplig, svårläst, obehaglig och emellanåt faktiskt långtråkig (!) läsning utlovas förvisso. Men så in i helvete bra. Eller kanske inte. Kanske bara högtravande, vidrig, avskyvärd, amoralisk, vidrig och bestialisk. Nej, förresten. Fruktansvärt bra. Tror jag. Jo.

/Nils Ahnland

Bokhoror och normöverskridande författare


Vi uppmanar alla att boka in lördagen den 20/11, klockan 15-17! Då får vi mycket celebert besök här på Sandvikens folkbibliotek. Författarna Birgitta Stenberg, Sara Kadefors och Mian Lodalen kommer för att samla kring att bryta och ifrågasätta normer. Samtalsledare blir Johanna Ögren från bloggen Bokhora.

Birgitta Stenberg har skrivit ett flertal romaner och debuterade 1956 med "Mikael och Poeten". En av hennes mest omtalade böcker är självbiografin "Alla vilda" från 2004. Hon har även skrivit barnböckerna om Billy och filmmanus och radioteater. Hon är aktuell med romanen "Eldar och is" som är den avslutade delen av hennes självbiografiska romansvit.

Sara Kadefors har skrivit romanerna "Fågelbovägen 32" och "Borta bäst", barnboken "Långlördag i city" och ungdomsboken "Sandor Slash Ida" som också har filmatiserats. Hon har även skrivit manus till filmerna "Fröken Sverige" och "Orka Orka!" I år är hon aktuell med ungdomsboken "Nyckelbarnen".

Mian Lodalen har skrivit både "faktaböcker" som exempelvis "Det svåra valet- en faktabok om abort" tillsammans med Maria Hede, Nina Lekander och Nina Yderberg, "Kärlek: Samlade tankar", "Könsbalans- så jobbar du jämställt" (tillsammans med Anna-Klara Bratt) och romanerna "Smulklubbens skamlösa systrar" och "Dårens dotter". Hon är aktuell med romanen Tiger som skildrar unga kvinnors sexualitet och utspelar sig på 1970-talet.

Bokhora är en blogg, som publicerar bokrecensioner av både ny och äldre litteratur. Bloggen startades 2006 och drivs av Jessica Björkäng, Helena Dahlgren, Johanna Karlsson, Johanna Lindbäck och Johanna Ögren. Förutom bokrecensioner publiceras varje måndag ett måndagsmöte vilket är en intervju med en författare eller en närmare analys av en författares verk. Deras definition av en bokhora är enligt dem själva:"...en man eller kvinna som utan begränsningar eller betänkligheter omfamnar och slukar alla slags texter, helst i bokform".

/Ann-Sofie, Therese och Maria

Uppsnappat

Vi noterar att biblioteken i Tyresö, Kungsbacka och Norrköping är först i landet med att skapa en biblioteksapplikation för iPhone och Android, och att deras användare nu alltså kan ta del av vissa bibliotekstjänster via sin smartphone. Mycket intressant och innovativt tycker vi!

/Ann-Sofie

Nobelpriset i litteratur


Nobelpriset i litteratur går i år till den peruanske författaren Mario Vargas Llosa.

Vargas Llosa föddes 1936 i Peru, men växte upp i Bolivia och slog igenom internationellt 1963 med "Staden och hundarna". Författaren har bland annat skrivit 20 romaner (som finns utgivna i drygt 30 länder), ett stort antal noveller, reportageböcker, essäer, dramatik och nyhetsartiklar.

Vargas Llosas böcker finns att låna på biblioteket och en del av dem går också att köpa från exempelvis Bokus.

/Ann-Sofie

Månadens program till PC, iPhone och Android

Evernote är ett otroligt användbart program som ger möjlighet att, på ett smart sätt, spara exempelvis texter, bilder och intressanta webbsidor på ett ställe. Genom att skapa ett gratis Evernote-konto kan man komma åt det som man har sparat, från vilken dator eller mobiltelefon som helst. Allt man sparar blir sökbart, och därför mycket lätt att hitta, och man kan också själv tagga det som man sparar (tagga = sätta etiketter på de sparade anteckningarna, så att anteckningar inom samma ämensområden kopplas samman och blir lätta att hitta).

Så här använder jag Evernote:

  • Jag sitter vid datorn och upptäcker en webbsida som jag tycker verkar väldigt intressant men som jag inte har möjlighet att läsa just då. Genom att spara den i Evernote och tagga den kan jag lätt hitta tillbaka till den senare.
  • Jag hittar ett spännande program för datorn eller en applikation till min smartphone som jag vill ladda ner och prova senare. Med ett enkelt klick sparar jag den i Evernote under taggen “Program”.
  • Jag går igenom Google Reader och sparar ett par blogginlägg som jag vill kunna komma tillbaka till senare.
  • Jag surfar och hittar ett trevligt recept på kladdkaka som jag vill prova till helgen eller bara spara tills vidare. Genom att spara det i Evernote och lägga till taggarna “Recept” och “Bakverk”, hittar jag det lätt när jag önskar.
  • Jag gör anteckningar i min smartphone på ett möte och vill komma åt dem senare i min stationära dator för att redigera dem och skicka ut dem till dina kollegor.
  • Jag får en bra idé som jag inte har tid att utveckla just då och gör en anteckning i Evernote för att inte glömma den.
  • Jag fotograferar en teateraffisch med min mobiltelefon och sparar den i Evernote för att komma ihåg när föreställningen äger rum.
  • Jag läser en bra artikel i min smartphone och sparar den i Evernote för att kunna komma tillbaka till den snabbt och enkelt när jag sitter vid mitt skrivbord på jobbet.

Tidigare mailade jag intressanta webbsidor och dylikt till mig själv för att kunna komma tillbaka till dem senare. Det har fått till följd att min mailbox är full av olästa mail från mig själv, som jag borde gå igenom. Eftersom mailen inte är ordnade på något särskilt sätt är detta förstås väldigt opraktiskt och svåröverskådligt. Nu använder jag istället i Evernote och får allt överskådligt och lättillgängligt eftersom allt hamnar på ett och samma ställe.

Ladda ner Evernote:


/Ann-Sofie

Vi gillar

Den här månaden gillar vi webbplatsen Smakprov som, helt gratis, låter dig läsa en bit ur en bok för att se om den intresserar dig innan du lånar eller köper den.

Eftersom allt fler köper sina böcker via nätbokhandlare som Adlibris och Bokus finns det naturligtvis ett behov av en nättjänst som oss möjlighet att "klämma" på en bok innan man bestämmer sig.

Smakprov har en riktigt bra sökfunktion där du både kan söka efter författare och boktitlar, samt en kategorilista där du kan välja litteratur utifrån det ämne som intresserar dig.

För att läsa smakproven kan du antingen gå direkt till själva webbplatsen eller via de länkar som exempelvis nätbokhandeln Bokus lagt till vid presentationen av de böcker de säljer (se exempel på boken "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann").

/Ann-Sofie

Månadens tidskrift

Månadens tidskrift är denna månad inte en tidskrift utan en hel tidskriftsdatabas! Issuu heter den och där hittar du tidskrifter på olika språk inom alla ämnen. Du finner inte de mest kända magasinen, men det roliga är att upptäcka vad många bra publikationer det finns som man inte visste fanns! Du kan söka på kategorier eller fritextsöka.

Och det bästa av allt är att den är gratis. Prova Isuu!

/Niclas

Månadens musiktips


Månadens skiva måste bli Håkan Hellströms nya album "2 steg från paradise".

Håkan H är mannen som man antingen älskar eller ogillar. Kan han sjunga eller inte? Det spelar ingen roll, med pop av yttersta kvalitet och en oefterhärmelig energi och frenesi sätter han hjärtan i brand.

Indie och folkkär på samma gång, det är få som är det.

Lyssna på "2 steg från paradise" på Spotify.

Fler musiktips hittar du på Biblioteksstaden - Musik.

/Niclas